Kastrering

Hundar

På senare tid har det blivit alltmer vanligt att man låter kastrera unga friska hundar. I många fall är det en bra åtgärd som leder till önskat resultat, men det finns också nackdelar. Man bör väga för och emot noga innan man fattar beslut om kastrering.

Fördelarna är ganska uppenbara, ingen risk för sjukdomar i livmoder och testiklar, ingen risk för oönskade kullar, inga besvärliga löp eller kärlekskranka hanhundar.

För att risken för juvertumörer ska minska krävs att tiken kastreras tidigt, före 3:e löpet. Efter det har man ingen effekt på juvertumörfrekvensen. Risken för prostatasjukdomar på hanhundar minskar också.

När det gäller nackdelarna brukar de flesta få lättare att lägga på hullet. Den största viktökningen brukar vara första halvåret, så det är bra att se över maten direkt efter en kastrering och inte vänta tills hunden blivit tjock.

Risken för diabetes och korsbandsruptur ökar också något, kanske pga viktökningen.

En del hundar får en förändrad päls, ”valp-päls”. Särskilt uttalat brukar det vara på irländsk setter, spaniels, eurasier m fl.

Inkontinens efter kastrering förekommer, särskilt på tik. Detta är vanligare på vissa raser, t ex boxer.

Om man kastrerar tidigt, innan hunden blivit könsmogen, finns en risk för påverkan på skelettet. Man har sett något sämre HD-resultat på kastrerade hundar.

Det finns också några väldigt ovanliga sjukdomar där man sett en riskökning med kastration. Dit hör prostatatumörer och en typ av bentumör. Dessa sjukdomar är väldigt ovanliga även på kastrerade hundar, men om hunden skulle ha sådana problem ”i släkten” kanske man ska fundera extra innan man kastrerar.

Vill man kastrera av beteendeskäl (hanhundsaggressivitet t ex) finns möjligheten att kontrollera effekten genom att göra en kemisk kastrering först. Det är i första hand hanhundar som fungerar bra med kemisk kastrering.

Ytterligare en aspekt av kastreringar är att det är synd om alltför många hundar kastreras. Ibland förstår man först efter ett tag hur värdefull en individ är för sin ras och då är det synd om man inte kan använda den individen i avel.

Katter

Lägsta rekommenderade ålder för kastrering av katt är 6 mån. Att man sätter just denna ålder beror på att då är katten vuxen nog att tåla narkosen bra. Åldern gäller för både han och honkatter.

En okastrerad hankatt brukar slåss och kissa inne. Efter några år brukar katten vilja flytta på sig för att para nya honor och blir då oftast hemlös. Därför är det bra att kastrera hankatter. Om man av någon anledning inte vill göra ett kirurgiskt ingrepp finns medicinska möjligheter i form av ett implantat som läggs under huden.

Honkatter som får löpa blir med tiden utmattade. Om de får gå ut blir det kull på kull. Honkatter kan behandlas med p-piller, men pillren är förknippade med en hel del biverkningar så som juvertumörer och livmoderinflammation. P-piller bör endast användas som tillfällig lösning för honkatter. Det är också svårt att veta när honan börjar löpa igen efter p-pillerbehandling. Ibland tar det flera månader innan det kommer något löp.